mikaelaaaamm

Måste skriva av mig lite skit... Helt ärligt så är jag galet trött på mitt liv just nu. Jag tkr att jag ställer upp och hjälper till så mkt jag bara kan, lånar ut pengar när det behövs utan att få tillbaka något alls. Jag har sett o fått höra saker som man som barn/ ungdom aldrig skall behöva se eller uppleva.  Jag har blivit sviken och det sveket kommer jag aldrig glömma.Det är så jobbigt att prata om och klara knappt av o tänka på det utan att börja gråta.  Visst man kanske kan tycka att jag är känslig men upplever ni det någon gång kommer ni att förstå. En sak jag bara inte kan begripa är att en person kan finnas i ens närhet o alltid vara någon man kan prata med i ungefär 9 år i ens liv o plötsligt bara försvinna. Förrvirrad må jag säga... Att inte ens kämpa bara ge upp sådär. Finns säkert mkt under ytan jag inte sett men ändå. Tror dessvärre att ni inte fattar någe av det här men va bara tvungen o få det ur mig. Jag tror jag håller på att bli galen?!

Jag skulle vilja börja om på nytt på vissa plan men på andra plan är jag ganska nöjd svårt o kompromissa bara... Nu ska jag sova o drömma en kanonbra dröm o bara glömma allt för en stund. Det där om att leva i nuet gick visst inte så bra.